Karta och bildspråk

Detta är en gammal arbetskarta för mina egna studier i Då-tid och Nu-tid och karbonpapper. Jag har lyssnat på kunniga bibellärare och läst deras böcker delvis. På Facebook finns många möjligheter att träffa andra med intresse för bibeln. Bibeln är till för alla. Bäst är att välja en översättning, som är så nära grundtexterna som möjligt. Bra är att jämföra flera olika. Svenska Bibelsällskapet tillsammans med andra har gett ut olika bibelläsningsplaner. Jerusalem där Jesus dog för alla är centrum på denna karta.

Nu vill jag pröva tolkningar enligt missionär Wilhelm Berglings ord och modell en gång: ”Om man tolkar fel kommer man inte längre. Det blir stopp.”

För min del utgår jag från Främlingens samtal med två sörjande lärjungar den första påsken efter Jesus död och begravning. (Lukas 24:13-35) De två lämnade Jerusalem i sitt chocktillstånd. Allt de trott var slaget i spillror. Bara att lyssna och börja om på nytt…

I Esters bok i bibeln är det en historisk händelse med en mäktig kung Ahasveros (Xerxes I). Han ville visa sin makt och härlighet för alla undersåtar och bjuda på en mycket stor fest under lång tid. Framför allt ville han till slut visa sin vackra hustru Vasti. Men hon ville inte. Läs hela boken!

I överförda bilder citerar jag en psalmvers från sent 1700-tal av F.M.Franzén:

”Din spira Jesu sträckes ut så långt som dagen hinner. Ditt rike står till tidens slut Det står då allt försvinner Ditt namn bekänns med himmelsk mod och för ditt kors din segerstod Nedfalla folk och kungar.”

Ett stort rike står för Himmelriket. Jesus står för kungen med makt och härlighet i himlen och på jorden. Det står om en stor fest i Johannesevangeliet kapitel 2. Där tog vinet slut på tredje dagen bland alla bröllopsgäster. Maria visste redan, att Jesus kunde rädda värden från att bli utskämd. Vinet står för glädje i bibeln.

Vasti står för den utvalda men olydiga drottningen. Paulus skriver tre kapitel om judarna som utvalda men olydiga i Romarebrevets kapitel 9 – 11. Bibeln beskriver Jesu kärlek till människan trots hennes olydnad. Den som vill följa honom är utvald! Det är han, som bekostar all förberedelse under lång tid.

vers 2 ”Det barn som föds till dig man bär Till dig man flyr i döden Om du i lyckan bortglömd är Man söker dig i nöden. Där oskuld trycks, där dygd blir hädd I sorgens hus, på plågans bädd, Din tröst allena gäller.”

Vår bördeman är stark! Jesu är kungars kung. Jesus är bördeman. Jesus är översteprästen, som ber och manar gott för oss alltid inför Gud.

Mordokaj visste, att om Ester svek, så skulle judarna få hjälp från annat håll. Det märkliga var, att Hamans hustru också visste, att han inget hade för den ondska och död han planerat för judarna.

Välsigna Jerusalem! Där dog Jesus för alla. Jesus lever och vi får leva i honom – både judar och greker, trälar och fria, män och kvinnor!

Det minnet inte glömmer…

Jag skulle ju lägga det gamla bakom mig och gå vidare! Vi skulle ju åka dit på ett studiebesök. ”Så vi får en punkt på historien”, sa hon som skulle ta upp berättelsen med filmkamera. Det var år 2013 på våren Men jag måste vänta till hösten…

”Den vår de svaga kallar höst.” Eller om det var tvärtom?

Jer 18:1-6

1Ordet som kom till Jeremia från Herren (Jahve). Han sa: 2”Stå upp och gå ner till krukmakarens hus. Där ska jag låta dig höra mina ord.”
3Så jag gick ner till krukmakarens hus och såg hur han arbetade vid drejskivan. [Ordagrant ”arbetade han vid de två stenarna.” De två runda stenarna satt ihop, man snurrade på den undre med fötterna och arbetade med leran på den övre.] 4Det hände ibland att kärlet som krukmakaren höll på att göra av leran misslyckades i hans hand [det blev något fel med materialet], då började han helt enkelt om och gjorde det till ett annat slags kärl som han såg att det passade till (lämpade sig för).
5Och Herrens ord kom till mig, han sa: 6Som krukmakaren gör, skulle inte jag kunna göra likadant (på samma sätt) med er, Israels hus, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve)? Som leran i krukmakarens hand är ni i min hand Israels hus.”

Detta är citat från Svenska Kärnbibeln med förklaringar, där jag markerar det, som jag vill berätta om. Under min omskolning till arbetsterapeut år 1963 ingick olika kurser i olika hantverk. Det var i princip korta kurser och jag för min del hann aldrig lära mig att få lerklumpen i centrum av en drejskiva. Den hade en skiva för fötterna, där man trampade farten. Jag måste be läraren om hjälp.

Precis som förklaringen är i bibeltexten.

På Facebook finns olika slutna medlemsgrupper. Jag är med i en som heter ”Anta Utmaningen”. Vi kan välja olika bibelstudieplaner inom Svenska Bibelsällskapet och läsa bibeln tillsammans efter vald takt. Så är vi några som kommit överens om att läsa Esters bok i bibel tillsammans och kommentera. Jag har valt ”en kvart om dagen” som bibelläsning, därför att jag ingen koncentrationsförmåga har. Däremot har jag viljan att läsa bibeln!

Här kommer min poäng! Den är inte dålig minsann:

Det är Gud som håller judarna i sin hand som ett ler i sin hand fortfarande! Det är Herren, som håller hela världen i sin hand. Det är inte jag, som är krukmakaren som misslyckades med lerklumpen och måste börja om på nytt. Jag som inte ens kunde kasta leran i centrum av drejskivan!

Kärlet till hedersamt bruk finns redan och heter JESUS!

Jojo! Då kan jag släppa det misslyckade förflutna i mitt liv nu då. (Prenumerationen på WordPress går ut i september först.)

Innan dess kanske jag kan berätta något mer…

Lovsång i natten

Natten är över. De är långa och svåra nu för tiden med mycket av kramp i fötterna.

”Det förstår man inte förrän man är där,” sa min storebror en gång efter en svår olycka, som gav mycket värk efteråt. Han hade inte förstått all min värk i ryggen. Jag förstod aldrig mor Annans värk. Inte förrän nu när jag är uppe i hennes höga ålder, då hon levde.

Natten är över och jag har varit tacksam till dig, Gud. Nej, jag har inte lovsjungit högt men vill fortsätta mitt tack till dig – offentligt. Det känns avigt ännu som brukar ”styr och ställer och anmärker på allt på avdelningen,” som det så träffsäkert står i min sjukjournal från år 1956.

Så där börjar jag att tacka dig för det svåra 50-talet. Det är över nu precis som denna natt är över. Kvar är bara min tacksamhet till dig, Gud. Du svek inte en enda dag. Tvärtom så förnyade du den kallelse, som du gett mig. Det kunde jag berätta för mor Anna, då hon kom på besök. Och jag äntligen fick vara ute i friska luften. Mor Anna trodde på mig i ur och skur. Det vill jag också tacka dig för. Minns inte, att hon suckade mot mig någon gång. En syster kunde retas och kalla mig Lillan på ett nedvärderande sätt. Det lär jag ha förkortat till ”älln”.

LN Gunnel…

Ja, du vet allt om min barndom på 30-talet och de äldres depressionstid. Du vet, att det inte fanns preventivmedel på den tiden. Som kristna skulle föräldrar vara tacksamma för varje barn som kom – även jag som det sjunde. Då var det svår arbetslöshet. Alla hade nästan lika svårt att klara ekonomin med många munnar att mätta. Så det var mer än bekymmerslöst att vänta på mig.

Jag vill tacka dig av hela mitt hjärta för föräldrar och mor- och farföräldrar, som litade på dig och ditt ord! Tänk, att jag får ha dina ord i min bokhylla räddad av mig själv! Så kommer andra och påstår, att böcker inte har något värde längre! Ja, det vill säga, om det skulle finnas på grund av hög ålder från tidigt 1800-tal! Detta retar mig! Då kan de ha värde utan vilket innehåll de äger!

”Öppna bibeln och ta emot Guds kärlek,” har Berit Simonsson sagt flera gånger i sin förkunnelse. Hon tillhör Oasrörelsen och du känner henne så väl. Onödig information minsann. Du känner mina nätter. Mina dagar har du räknat och skrivit ner i din bok. Det är jag så glad över!

Så under nattens timmar har jag varit tacksam för din undervisning under alla år. Den började med en bra söndagsskola. Den fortsatte i sångerna och predikan. Alldeles frivilligt gick jag bibel- och evangelistkurs. Tack för alla dina trogna lärare med respekt för bibeln!

Natten är över med all svår värk igen. Det behöver jag inte upprepa för dig, Gud. En ny natt är över och jag är ändå inte grinig. Kanske att jag kan träna på att prata för mig själv som tack för nätternas alla samtal med dig, min Gud!

Än så länge känns det avigt. Men platsen är ju betald och ligger i rymden. Här kan jag få prata som ett barn utan förstånd som hindrar. Det var så en farbror i byn uttryckte sig om mig som tonåring.

Ringaste barn – du vet- som beder lever oändligt tryggt dessutom.

Du vet vilken väg jag vandrat dagtid. Du vet, att jag måst köra ut i bilen nattetid också när någon varit för rädd i någon ”kvart”.

Som om du inte behärska slang…

Tackbrev till Gud

Det blev så svårt att fortsätta mitt bloggande utan respons. Så klagade jag offentligt och fick till svar:

”Skriv ett tack till Herren!”

Det var länge sen och jag blev blyg. Hur formulerar jag det, så andra kan läsa? Sen trampade jag på men glömmer inte förslaget! Så många gånger i livet, som jag försökt skärpa mig och bli tacksam och positiv!

Jojo! Nu skulle det bli av och jag förklarade detta för en god vän, som kom på besök: ”Nu skall jag bli en ny människa! Tacksam och positiv!” Hennes svar kom blixtsnabbt:

”Ja, bara vi känner igen dig sen!”

Käre Gud!

Är det någon som kan alla mina tappra försök att bli det, så är det ju du! Vi kanske kan börja idag och sätta en ”dedline”, när min prenumeration går ut i september? Tekniken är ju sådan, att jag betalar för ”Gunnels plats i rymden” på WordPress.com. Som om inte du gett mig allt jag har i tillgångar?

Skall vi börja där, att jag äntligen vid så hög ålder fattat lite av din insats i förhållande till mina ansträngningar att arbeta för dig? Ja, du minns ju mitt tjat om mina 20 år i Räddningsmissionen? Nej, jag skall inte påminna med att sätta in foton från den tiden – mina pangfoton i svart/vitt framkallade och kopierade av mig själv. Jag var ju bara sjuk i ryggen och stod inte ut att bara ligga plant på hård bädd. På den tiden var det rekommenderat mot akuta ryggskott. De kom ju tätt under vissa år. Det var väl ändå min idé, att jag kunde lära mig något under tiden? Jo, jag minns noga, att du ville prata med mig angående mycket…

Tack för att jag fick ställa alla mina frågor om Nehemja! Jag tycker om dina raka, höga, lite fyrkantiga bokstäver. Men jag tycker nog att bokstäverna på persiska böljar fram lite mjukare, lite konstnärligt snirkligare. Fast då är vi inne på att jag vill tacka dig för Esters bok också. Det var ju, som den lilla flickan sa en gång om sin alkoholiserade mamma: ”Det var bara ett ljug!”

Haman ljög om judarna!

Det kan aldrig bli vackert! Så dina bokstäver Gud är som att ”ja” är ”ja” och ”nej” är ”nej” raka. Jag kan ju bara svenska och lite olika skrivstil under åren som gått. Tack för att du själv gett mig ett hemligt språk också! Det kan bara du själv än så länge. Jag har inte fått någon översättning. Än så länge är mitt tack till dig ett mummel mest…

Ja, nu var vi nere på 70-talet. Tack gode Gud för detta intensiva, omvälvande 70-tal. Jag kunde ju mycket hemifrån om helnykterhet och svagdricka på jul i en kagge. Men bara då. Senare i frikyrkodebatten lärde jag mig volymprocent och en gräns för svagdrickan som blev lättöl. Där ungefär började synden i mitt tidsperspektiv. Men redan i början av 60-talet var jag arbetsterapeut bland psykiskt sjuka män med olika diagnoser, fast de flesta var ”alkoholrelaterade”. Ja, du märker vilka proffsiga ord jag kan numera. Alla männen var olika med olika arbetsplatser i det civila och olika kunskaper. En av dem bad jag lära mig spela schack. Det verkade så intressant. Senare vågade han säga ”du” till mig, fast det inte var tillåtet och tyckte dessutom att jag var ojämn i humöret.

Ja, det låg något i det. Tack Gud för att du klarat mina humörsvängningar, som det heter på fackspråk. Latin kan jag inte och stannar där tror jag. Tekniken är ju sådan, att jag kan få gå in och redigera. Om jag stannar vi 60-talet idag och tackar dig för hela det, så kan ju jag få återkomma?

Det är så mycket jag vill tacka dig för! Det är tydligt planerat för mina sjutton syskonbarn, att på min begravning vill jag ha sången:

”Min Gud när jag betänker vad du har gjort för mig. Vad nåd du städs mig skänker Jag får ju allt av dig…”. Den som inte kan den sånger får lära sig den dagen! Och så lite gospel som solo: This world is not my home…

Tänk då Gud, och det hoppas jag, att då blir det mäktig församlingssång! De gamla kommer att få sjunga sitt lov till dig som en enig skara!

Tecknar din LN Gunnel 2024 03 18

Frispråkig

En period läste jag missionshistoria – min egen inom SMF. Det var mycket intressant, om jag kände till namnen på ledarna. Om en stod det att läsa, att han var frispråkig.

Där är jag minst sagt! Nu går det inte att ångra några berättelser. Min lilla bok, som blev film och allt berättande på denna blogg har varit som en uppslagen bok och offentligt. Det sociala nätet kan ha en sluten grupp men vad hjälper det i mitt fall? En känd psykoterapeut bad om tillåtelse att sammanfatta, vad jag berättat i och med skammens resa. Jag svarade ”ja” och det gick vidare till USA. Dessutom finns det något som heter AI.

Hur avslutar jag mitt bloggande på en plats i rymden? Det är ju ändå bara en som vill kommentera eller två? Finns det inget att samtala om? Nu är vi inne i fastan år 2024. Egentligen är jag bara intresserad av försoningen med Gud genom Jesus… Jag är förlåten, försonad och upprättad i Jesus Kristus min Herre och Frälsare!

Facebook glömmer aldrig även om jag varit frispråkig. Facebook kan inte förlåta mig! Å andra sidan vet jag, att jag ville väl i all upprördhet eller lugn.

Så här lär jag ha skrivet i sluten grupp till mina vänner enligt Facebook. Nu står jag dessutom offentligt för varje ord och citerar mig själv:

”20231026 Digging Deep

God morgon kära syskon!

Idag får jag chans att åka bil till nya Smyrna. Igår var jag i nya ”Vardagsrummet” vid Frölunda Torg och även på tisdag kl 11 på kaffe och gemenskap. En man kom in samtidigt med en bunt reklam för rfhl (Riksförbundet för hjälp till läkemedelsmissbrukare och narkotika), som han själv varit med att formulera och ansvara för. Då tände jag till och började mina frågor. På facebook är jag med i en sluten grupp att läka från psykiatrin. Mina inlägg är uppskattade där trots att det gått snart 70 år sen traumat och övergreppen senare genom livet. Det är vetenskapligt bevisat, att den som har något psykiatrisk ord och diagnos med i journalen till Vårdcentralen blir inte trodd på samma sätt för fysiska symtom. När jag har rätt blodtryck är jag frisk! Jag är frisk om jag inte tål smärtstillande eller sömntabletter! (De försökte lura på mig en psykiater för all artros i höften och mina knän.) I gruppen mad heritage som konst och kultur vill inte jag vara! Jag är heller ingen kulturhistoria i min hembygds Missionskyrka, som är riven.

Nu till poängen. Gud har gett livet åt varje människa! Det är ett osynligt under när barnets egna luftblåsor i lungorna fylls helt ut i förlossningen och ett lite skrik är välkomnat! Det är luften som går ut när döden inträffar. Gud tar tillbaka livet som han/hon andades in. Gud kan sin Skapelse bättre än alla psykiater! Rastlösa barn skall inte stämplas med ADHD hur som helst och ställas på farlig medicin! Kvinnor som levt med psykopater skall inte låsas in och skadas av ECT-behandlingar som hysteriska. Barn skall inte bära föräldrars kriminalitet och missbruk redan från födelsen! Vem hjälper dem att placera skammen där skammen hör hemma hos Satan?

Bostadsbolaget AB Poseidon har bett frikyrkorna i Väst om hjälp vid Frölunda Torg! När det var gott om pengar i Göteborg byggdes ett ungkarlshotell Klippan. De männen skulle få ha kvar sin identitet i flaskan men det fick ske på eget rum. På Fyrbåksexpressen fick de inte ha sin identitet i flaskan. Den fick stå i vakten under natten, om de hade med sprit. Senare klarade inte kommunen av sin ”snällhet” på Klippan utan bad de kristna om hjälp! Klippan revs. Samman med mentalsjukhusen, där Gud inte får vara med i några samtal. Och Hibernal blev Frälsaren tills allt var förstört och de kristna kunde få hjälpa till mera.

Vårt samhälle är bedövat av lugnande medel eller vin och sprit för festens skull. KLIPPAN som ungkarlshotell blev riven. Vi kristna fortsätter att vara snälla och låtsar inte om behovet av omvändelse hos mig eller andra.

Nehemja grät, fastade och erkände sin synd, när han hörde om orsak och verkan. Jag har inte läst Guds ord som jag borde heller trots evangelium.

Vattnet stod som en mur till höger och vänster…Så frälste HERREN den dagen…ur slaveri!

Kristus rev ner en mur som skilde oss åt. Men det var mellan judar och hedningar. Det finns murar till skydd som bör ha väktare – frälsningens mur.

Människan har ande kropp och själ. Själen kan vara hyperkänslig och lätt bli bedövad av kemiska substanser eller alkohol. I Gamla testamentet står det redan om delirium. Mannen som kom till Vardagsrummet på tisdagen hade varit alkoholist och tablettmissbrukare. Han hade gått igenom 12-stegs programmet och vill hjälpa missbrukare att trappa ner.

Mycket intressant. Jag är schartauan och behöver daglig omvändelse.

Guds välsignelse!

Vi hörs! (Datorn fyller i ”ledighetskommiten” om jag skriver ”Hälsningar”)

Gunnel”

Slut för idag!

Snart skall jag sluta blogga…

David mot Goliat

Dagens kvart ur Svenska Kärnbibeln från en app:

1 Sam 17:40-50


    ” 40Och
han tog sin stav i handen, valde ut fem släta stenar från bäcken,
placerade dem i ett fodral som han lade ner i sin herdeväska, och med
slungan i sin hand gick han rakt mot filistén. 41Filistén fortsatte gå framåt, med sin sköldbärare framför sig och de kom allt närmare David. 42När filistén nu tittade noga på David, såg han ner på honom (föraktade han honom), för David var bara en tonåring, rödlätt (ljushårig) och såg bra ut. [David var inte ärrad som andra soldater som varit med i krig tidigare.]     43Filistén
sa till David: ”Tror du att jag är en hund eftersom du kommer emot mig
med trästavar?” Så nedkallade filistén sina gudars förbannelse över
David.     44Sedan sa filistén till David: ”Kom hit så ska jag ge din kropp (kött) till himlens fåglar och markens djur.”     45David svarade filistén: ”Du kommer emot mig med svärd, spjut och sabel (lans, kortare böjt svärd – hebr. kidon), men jag kommer emot dig i Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) namn, han som är Israels härars Gud och som du har hånat (hädat, förlöjligat, talat illa om). 46I dag ska Herren (Jahve)
överlämna dig i min hand. Jag ska slå ner dig och hugga huvudet av dig.
I dag ska jag ge hela den filisteiska armén till himlens fåglar och
markens djur. Då ska hela världen förstå att Israel har en Gud (Elohim), 47och alla som är samlade här i dag förstå att det inte är genom svärd och spjut som Herren (Jahve) räddar (befriar). Detta är Herrens (Jahves) strid, och han ska ge er i vår hand.”     48Och det skedde när filistén reste sig och kom nära för att möta (attackera, gå i närkamp med) David, att David samtidigt sprang snabbt mot hären för att möta filistén. 49Och
David stack ner sin hand i väskan och tog upp en sten och slungade den
och träffade filistén i pannan. Stenen sjönk djupt in i Goliats panna,
och han föll ner med ansiktet mot marken.     50David
övervann filistén med bara slunga och en sten. Han slog ner filistén
och dödade honom. David hade inte ens ett svärd i sin hand.”

Slut på citat

Kan detta vara slump? Jag ber till Gud att få lite större förståelse om varför just fem kvinnor är nämnda vid namn i Jesu släkttavla bland alla män som får sonen. Intresset för släkttavlan kom i och med NT 81, som hade mjukare formulering eller i vart fall annorlunda formulering: ”…vars mor var…”. Jo, det såg jag så småningom, att Matteus som skrivit evangeliet börjar på Abraham. Han börjar med andra ord på en orimlig födelse för honom vid 100 års ålder nästan. Sara var ju några år yngre. Men ändå. Det slutar vid en än orimligare födelse för Josef, som inte var far till Jesus.

Josefs trolovade hade inte gjort något fel. Så hon går inte att jämföra med de fyra tidigare nämnda kvinnorna. ”Jag har ju ingen man haft!” Nej, just det. Hon var egenrättfärdig. Jesus kom för att dö för all synd. Jesus var Guds son och detta skulle evangelisten Matteus förklara för alla judar. Så har jag fått det förklarat på äldre dar. Alla tiders generationen bör kunna att Jesus är Guds son!

Innan dess såg jag att evangelisten Lukas började i bottenläge där Matteus slutat. Sen gick han ända upp till Adam, som var son av Gud.

Tidigt denna morgon läser jag föreslagen bibeltext från min app och ser att herdepojken David såg ut fem släta stenar och la i sin väska. Han behövde bara en för att fälla urtidens fiende.

Vilken synden än är hos ”blivande bruden”, så behövde Jesus bara dö en enda gång för hela världen och alla människor. Kvinnans list övergår mannens förstånd som hos Tamar.

Men det motbevisar inte sanningen i summan av Guds ord.








Rättfärdiggjord av tro

Hon hade haft diagnosen Alzeimer under några år men reagerade enbart positivt på begreppet ”minnesträning”. Så satt vi där en tidig morgon vid hennes köksbord.

”Ska vi ha lite minnesträning nu?”

Hon sken upp och sa: ”Ja, det tar vi!”

Jag skissade upp linjerna på tabernaklet i öken på ett papper och började med ingången, som var öppen. Innanför ritade jag platsen för offeraltaret, där folkets synd skulle placeras på en syndabock, som måste dö. Så fortsatte jag lite om brödet och frågade, om hon hängde med. Sen blev jag så förvånad och tyckte, att hon fattade så fort…

”Ja, men det kommer jag ju ihåg allt hemifrån!”

Kan detta vara möjligt?

”Låt mig få höra om korset, kvalen och smärtan han led Visa mig vägen till graven där han steg ned. O, vilket under av kärlek Det var för mig som han dog Det var för mig som han uppstod Herre, min Gud det är nog.”

Det satt i hemifrån. Men söndagsskolan då? Hur var det, när vår pappa blev så rörd, när han kom till poängen i bibelberättelsen och grät lite? ”Ja, då grät jag också!”

På Facebook finns en ”privat grupp”, som redan har 2.400 medlemmar med intresset: ”Missionshus – Ett stycke svensk missionshistoria.”

https://www.facebook.com/groups/413684202424300

Vi är många som minns över hela Sverige! Jag vet, att det är många upprepningar i min egen blogg. Det var ju året 1957, som jag såg en tom, ensam talarstol på ett nertrampat gräsområde. Jag observerade inte en skylt, där det stod, att det var ett skjutfält. En man ropade på mig och varnade mig att gå över där. Det pågick övning! Minns bara min lust att få vittna om Jesus! Hade det varit tältmöte tidigare kanske? Jag var ny på platsen. Lusten att vittna finns kvar. Min lite äldre syster var en tacksam åhörare den gången vid hennes köksbord. Böckerna finns kvar hos mig, som jag hittade övergivna efter auktionen i vår mors föräldrahem.

Detta är inte privat arv! Det var ingen på auktionen, som ville köpa religiösa böcker. Och jag var inte där förrän efteråt. Det har inte gått på en dag att fatta, att Gud gjort allt, som behöver göras, för att jag skall kunna bli frälst/räddad!

Men nu sitter det där!

Rättfärdiggjord av tro och inte av gärningar. Guds gåva är det!

Egenrättfärdighet

Tekniken har utvecklats. Dagny över 100 år önskade en ny mobil, där man sätter två fingrar och förstorar bilden. Visst sa hon så i ett TV-program? På min tid under utbildning var det en ruta med bokstäver horisontalt från A till J 1 cm breda och siffror vertikalt i kanten 1 – 10 en cm höga. Eller tvärtom med en figur tecknad inuti. Det fungerade som mönsterförstoring att öka storleken på rutorna och placera in bilden därefter. Pixlar är obegripligt för mig. Även förkortningen DPI, eftersom det är ett annat språk, som jag inte behärskar. Däremot är jag envis och viker inte en tum :-). En aln på vårt loft hemma var 60 cm och i bibelns förklaringar på mått i 1917 års översättning är den 50 cm. Jag kan sätta upp en väv på den gamla sortens varpa! Det är min ”referensram”. Det hände längre fram i livet, att jag mötte detta främmande ord – utan att ha erfarenhet av dem från ”mönsterförstoring”.

Jojo. En man sa i en stor pingstförsamling, att han gör så gott han kan. ”Sen får Gud göra resten”. Han hämtade de gamla medlemmarna i sin bil och till bönemöten i hemmet och körde dem hem efteråt. De gamla dör och ”böneringarna” dör ut också. Kvar är hans ord och min förvåning över brist på bibelkunskap!

Men nu finns Facebook! Minsann att jag kan få hjälp! Denna innebörd finns i en psalm – hör och häpna av Johan Olof Wallin år 1816. Jag hade frågat om någon mer än jag hört frikyrkobekännelsen:

”Jag gör så gott jag kan. Sen får Gud göra resten!”

Någon tyckte, att det är väl riktigt, att göra så gott man kan? Nästa inlägg blev svar:

”…fast många, inte bara frikyrkofolk, var ledsna på Wallin för att han i sin psalmbok skrev: ”Gör väl! Gör rätt, i döden! Det övriga gör Gud.” Man hänvisade bl a till Paulus ord om att det är Gud som också verkar vilja och gärning i oss. Britt G ändrade wallinversen 1986: ”Var trofast intill döden / och hoppas allt av Gud.”

(Information var psalmen finns fick jag av kantor Andreas Holmberg: 298 i 1937 års psalmbok, 247 i ”nya”. Allt gott)

Tabernaklet i Gamla Testamentet kallas i Nya Testamentet för den mönsterbild som vi fått. Där kommer min envishet in att jag kan faktiskt ändra mig och ser orden i bibeln: ”…som en aln är nu.” Däremot är en bräda en bräda och inte en planka. Mose fick efter 40 dagar fasta och bön inför HERREN en uppenbarelse hur en boning skulle byggas, där HERREN Gud kunde bo mitt ibland sitt folk. Och Israels folk gjorde i allt som HERREN sagt!

Med ålderns rätt får jag vara ”gaggig” och tjatig numera. Åttioåtta är en fin ålder. Åtta står för att något nytt börjar. Veckans sju dagar är över. Jag är snart framme vid målet…

Hitta poängen!

Ett raserat bygge

Det var bara fem år sedan jag skrev den bloggposten men kom inget ihåg idag att jag skrivit den. Så fick jag den hjälp jag behöver i mitt raserade egenbygge! Det är så här, att jag ritat och ritat för att kunna förklara för andra, som inte fattar hur det känns för mig, att vara upprättad efter 60 år av slit i tankarna!

Jag försökte rita bibelversen två fotstycken av silver, som står för Guds ord renat minst sju gånger – trovärdigt. Ja, sen skulle brädan med två tillfogade tappar ritas. De två tapparna står för trons gåva av Gud enligt bibellärare och missionär Wilhelm Bergling på 70-talet. Brädan är kvistig med sin egen teckning och har samma mått i bredd och höjd, som den andra upprättade, stående på de två fotstyckena under sig. Nu gäller det att se detaljerna! 2 Mosebok 26:28! Där skall det stå ”i” ”inuti” på mittenstången enligt W.B. inte ”över” som i 1917 års svenska översättning. ”Guds ord skall inte vara något utanpåverk,” repeterar jag W.B. igen. Guds ord skall genomborra oss troende. Vi är upprättade sida vid sida enligt Guds ritning till Mose! Det gäller en mönsterbild i alla tider: Försonad med Gud, förlåten alla synder genom Jesu blod, syndabocken på altaret och syndabocken, som bär bort alla våra synder och gräver ner dem långt ut i öken. Och tillträde till Fadern…

Asasel. Jesu kamp mot Djävulen i öknen för allas synder.

Det är för dig också som upprättelsen gäller! Här får jag hålla bibelstudium! Här är min betalda plats några månader till. Vi är den levande gudens tempel tillsammans!

Visste du inte, att din kropp är ett tempel åt den helige Ande?

Ett obehagligt budskap

Från natten till måndag den 15 januari 2024 citerar jag mig själv på Facebook:

”Den som vill hitta alla fel som ISRAEL gjort och gör kan börja läsa bibeln. Där är det formulerat i korta drag:

”De övergav sin Gud.” eller ”Var och en ville vandra sin egen väg.”

Vill du utrota det onda så sök i dina egna tankar. Där börjar ondskan enligt bibeln och min egen erfarenhet också för den delen.

Jag klarade inte av att tänka gott och rätt…

Jag behövde kärleken från Gud och hans son Jesus Kristus!” Slut citat

Kritiken mot ISRAEL kommer att bli massiv. Varför skall vi då läsa bibeln, som är så hemsk med alla krig?

Jo, därför att HERREN Gud visste, att vi behöver en syndabock – någon att skylla på.

Det är hans fel allting!

HERREN Gud visste, att det inte räcker med en syndabock. Vi behöver minst två. Så fick de själva som ett folk en försoningsdag varje år i sin ökenvandring mot löfteslandet med frihet från slaveri. Och vi fick samma obehagliga budskap:

Du måste ha en syndabock – någon att skylla på! Det räcker inte med en. Du måste ha en, som inte bara dör i ditt ställe utan en också, som bär bort din synd och gräver ner den för alltid i öknen – ASASEL!

Det är en ny natt. Det tog tid för mig att fatta bibelns sammanfattade budskap:

Jesus måste dö i mitt ställe, så att jag skulle slippa dö en evig död! Jesus måste en gång för alla ta kampen mot Djävulen i öknen och bli frestad i allt för min skull, för att sen kunna hjälpa mig i alla situationer där jag frestas!

Så klart jag kan sångerna från barndomen! Så klart jag kan sjunga med i ”Låt mig få höra om Jesus, Skriv i mitt hjärta vart ord…” men det är inte detsamma som att fatta vad ISRAEL gjort för mig av lydnad och trohet i sitt berättande om alla egna misslyckanden. ISRAEL har också berättat om alla upprepade förbund, som HERREN Gud gjort och hållit/håller sina löften.

Där är jag nu i mörkaste natten, innan ljuset bryter igenom. Jag får lov att läsa bibeln på det sättet, att alla löften gäller mig också nu och när jag skall dö en dag.

Jag är fri. Jag är rättfärdig i kraft av Lammet blod!

Som om det budskapet är obehagligt och skrämmande?

NEJ!

”Säg mig det åter och åter hur på vår jord han gick kring Frestad, föraktad och ringad, Ägande själv ingenting, Synderna mina dem bar han…”

Ett omodernt budskap

”Huset som blev ett hem” är en av mina rubriker. Det var i byggnadsställning i övre delen av det gamla fotot från år 1919 eller 1920. Einar som sitter ner var 90 år, när vi två började samtala om vår gemensamma hembygd och sågverket som låg snett mellan våra hem. Einar berättade, att det var en mycket svår storm år 1917. Då blåste mycket av skogarna ner och måste räddas som timmer. Så kom sågverket till gissar jag och flera arbetstillfällen. Jag fick låna svågerns foto och repro-fotografera. Det blev en så kallad ”sjukdomsvinst”, när jag inte orkade arbeta.

Det har jag däremot orkat som ung och varit med och räckt fram läkt som barn och sen arbetat med en man och lagt bräder eller plank för tork. Det var den mannen, som tyckte det var roligt senare i livet, att påminna mig om den tiden, hur tyken jag var och skämtade om att orka mest. För övrigt har jag haft stor nytta av minnet av sågverket och hur bräderna gick genom olika maskiner på möbelfabriken senare. Onödig kunskap? Nej, inte alls. Det kom en dag då jag var 29 år men inte 30…

Det kom en dag, då jag lämnade hembygden mer än några få mil. Jag kom till storstaden och kunde få lyssna på kända bibellärare som missionär Wilhelm Bergling. Han hade skrivit små böcker om ”Tabernaklet i öknen” efter bibelns detaljerade beskrivningar. Om detta undervisade han själv och andra. Jag blev alldeles tagen av en preposition, som var fel översatt i svenska bibeln och antecknade i kanten av min bibel år 1970 var detta står. När Svenska Folkbibeln kom december år 1998 tittade jag bums. Var det rätt nu? Bibel 2000 kom året efteråt men inte ens i den var det rätt med ”i” ”inuti”. Då var det bara min envishet kvar och ett samtal till en av bibelöversättarna. Hon gjorde en undersökning i de stora arken med grundtext och bekräftade, att de skall vara ”i” mer än ”utanpå” 2 Mos. 26:28

Än sen då? Jo, jag är stolt över att kunna skillnad i tjocklek på bräder eller plank. Ett tag trodde jag till och med att det fanns fler fel i översättningen. För hur kunde tunna bräder ha två tappar av trä, som skulle passa i två fotstycken av silver? 2 Mos kap. 36 Hur kan annars ritningen vara trovärdig till Nu-tid i församlingsbygge? Poängen i undervisningen var och är att varje enskild människa, som tar emot bibelns budskap om försoning med Gud genom Jesus Kristus blir upprättad som en bräda i ett tempel. Det templet är vi tillsammans! Min kropp är ett tempel åt Gud i sig själv enligt Romarebrevet kapitel 12:1 och enligt 1 Kor 6:19 tillsammans med andra.

Här upprepas den omoderna förkunnelsen, som jag själv ältat under 50 års tid! Ordet är ”upprätt”. Det var upprättelse, som jag gick och längtade efter som ingen kunde ana. Om jag inte fick bli det jag önskade i livet, så hade jag väl ändå rätt till upprättelse? Men den sjukvård som knäckte mig totalt år 1956 kommer aldrig att erkänna en fel behandling och felaktig diagnos! Då kom svaret genom bibelundervisning i antingen subjektiv, objektiv eller klassisk försoningslära!

- Om ”förövaren” ”gärningsmannen” inte fattar vilken skada han gjort och aldrig ber om förlåtelse vill det till ett viljebeslut hos den drabbade att stå kvar i Jesu försoningsgärning!

Ungefär så föll orden i god jord och bar frukt i mitt liv! Plötsligt föll bitarna på plats med bräderna, som skulle stå ”upprätt” på två fotstycken av silver. Silver står för Guds ord, som är renat ibland sju gånger. Berättelsen orsak och verkan i mitt liv finns i olika bloggposter. ”OM ni förblir i mitt ord och jag i er…” sa Jesus. En medlem i en Guds församling kan bli upprättad genom syndernas förlåtelse i Jesu blod och få fullt värde – varken bredare eller högre än de andra men upprättad! Jag har inte lyckats förändra psykiatrik vård och inte nått fram till någon psykiater med undervisning från bibeln om ande, själ (psyke) och kropp under alla års tjat och ältande efter de 50 första åren av skadan!

Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ? Vad kan en människa ge i lösen? Har jag haft pengar nog att gå hos någon psykolog under dessa 50 år av sorg? Kunde jag övertyga mig själv att sjukvården gjort fel?

Nej, aldrig! Det fanns aldrig pengar nog till upprättelse och hälsa.

”Vem kan läka hjärtesåren, lossa mig från syndens band? Kärleksfullt avtorka tåren…” Jag återkommer med en länk och förväntar mig ett bibelsamtal med någon läsare. Min tid är ute snart. Tycker jag.

Efter bibelstudiet finns sången: ”Vem kan läka hjärtesåren…”

Här är länken till ”Ritningen till en kyrka finns i bibeln:

Vem ”synkade” mitt liv?

Det var sommaren år 1988 och Hönökonferens. Jag brukade lyssna på bibelstudierna via radio liggande plant på en säng. Det var min dåliga rygg som bestämde över mig. Alldeles för mycket. Min uppfattning är, att jag tvingats ta emot hel sjukpension vid 52 års ålder. Jag hade inget att se fram emot mer än värk och dålig ekonomin. Jo, jag klarade mig men roligt var det inte.

Så brukade jag cykla fram till det stora mötestältet, när sändningen var slut. Jag ville träffa folk också. Cykeln placerades. Det gick inte att cykla på gräsplanen och fanns ingen orsak heller. Jag gick och våndades till Gud:

– Du kan väl ändå ge mig en liten uppmuntran, att jag får predika en gång!

Lite längre fram vid boktältet satt två vänner från Velanda. De blev så glada att se mig och jag dem. Så sa hon:

– Det var längre sen du var hos oss nu.

Under tiden jag var anställd på Räddningsmissionen fick jag resa till församlingar, predika och få med en kollekt. Så var den tiden över men Ruth var ordförande nu och skulle se i sin almanacka väl hemma. De vill ha besök av mig. De ville ha en predikan.

Söndagen kom som jag predikade och gick över. Veckan kom och gick över. Nästa söndagskväll fick jag ett telefonsamtal från en pensionerad pastor, som inte fått tag på mig under veckan. De ville i Velanda, att jag skulle komma till dem som ”pastor”. Det är det mest underliga bönesvar jag fått någonsin. Jag kunde ju inte arbeta och hade tillräckligt med röntgenbevis på skadan i ryggraden. Tjugotre minuter en söndagsförmiddag var annan söndag kunde ju Försäkringskassan gå med på. (Tiden är en medlem som brukade ”klocka” inom Missionsförbundet.)

Hajk med Kerstin Persson som fotograf. Den svart/vita filmen har jag fått låna i mitt mörkrumsarbete. Svart/vitt är min ”sjukdomsvinst”, när jag inte kunde arbeta. Det finns fler fina foton…

Församlingen hade körsång tillsammans med Gärhems Kyrkokör. En söndag kunde jag fråga efter en av mina klasskamrater från Realskolan. Karin var mentalsköterska på Norra Klinikerna före detta Restad Sjukhus. Hon dök upp på en gudstjänst ett par år senare. Under denna period pågick Psykiatrireformen. Mediciner hade blivit så mycket bättre att patienterna inte behövde vara inlåsta längre utan kunde ha eget boende i samhället. Allt lät så bra. I Trollhättan påbörjades kurser för sjukvårdpersonal, som kom att ta emot dessa patienter.

Ja, varför skulle inte jag få använda lite slang också? Den som skall läsa ett inledningsord i en gudstjänst bör ”synka” med pastorns bibeltexter!

De som tycker, att jag skall lämna mina traumatiska upplevelser som patient på ett sinnessjukhus år 1956 fattar inte, att det finns en som kan synkronisera varenda smärta! Så var jag ute på en promenad med en av medlemmarna i församlingen. Hon gick en sådan kurs för sjukvårdpersonal och hade positiv inställning till de sjuka, de intagna eller de som haft en kris och varit på stället. OBS att jag vill bli sjuksköterska och fick inte fortsätta utbildningen, när jag var utskriven från Restad Sjukhus. Jag fick bara resa till Göteborg och universitetssjukhuset och hämta min uniform. I den hade jag min identitet!

– Kan inte jag få komma till er kurs och berätta om hur det var att vara patient på Restad Sjukhus?

Så blev det. Berättelsen var så färsk, att jag började gråta, när jag blev rörd av den svåra händelsen. De väntade in mig. Kursledaren ville att nästa kurs också skulle få höra mina erfarenheter. Vid det kurstillfället skulle jag minsann inte börja gråta, när det känsliga körkortet uteblev. Hur gick det? Jo, jag började gråta ändå tidigare i berättelsen. Mycket genant. Tio år har gått sen filmen ”Pat. är fris och pigg för övrigt” hade premiär och Mr Facebook påminner om vad jag berättat. Då ser jag, att jag lärt mig använda lite humor över mycket känsliga situationer.

Mina år i Velanda Missionsförsamling var hösten 1988 till sommaren 1993. Under tiden tömdes det ökända sinnessjukhuset på intagna. Jag tror, att det var år 1959 som det skulle heta mentalsjukhus och ”psyke” i stället för ”sinne”. Skammen blev inte ett dugg mindre genom det engelska språkbruket.

Jag hade blivit djärvare och djärvare på att berätta mina erfarenheter som patient och förolämpad efter det av myndigheter. Så jag återgick till att bara vara sjukpensionär. Inte pastor.

Värken är inget positivt att tala om.

Det finns ju en verksamhet kvar.

Sista lasset

Ett prov bara…

Provet består i att jag glömt det jag kunnat. Och vill inte ha en smal textspalt och foto som är bredare! Jag betalar alldeles för mycket till WordPress utan att kunna engelska och få hjälp. Min vision nyår 2000 var att få nå unga, som inget kan om kristen tro via nätet. För en blogg måste jag ha en målgrupp. Hur hittar jag en lyssnare? Hur får jag till ett samtal? Än har jag inte lyckats och tänker avsluta bloggen. Då lärde jag mig HTM4 och ville bygga själv. Det gick för långsamt och blev för svårt men hemsidan blev snygg! Crossnet blev för dyr och WordPress är ändå dyrare…